Outils :Vous avez un site web ? Un blog ?
 Technorati reactions rencontre |
| tjeckiska čeština |
|
| Talas i | Tjeckien |
|---|---|
| Region | Centraleuropa |
| Antal talare | 12 miljoner |
| Klassificering | indoeuropeiskt tjeckiska |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Tjeckien och EU |
| Språkmyndighet | Ústav pro jazyk český |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | cs |
| ISO 639-2 | cze (B) / ces (T) |
| SIL | CZC |
Tjeckiska är ett västslaviskt språk som talas i Tjeckien och Slovakien. Det är mycket nära besläktat med slovakiska.
I Tjeckien talas tre distinkta dialekter av tjeckiska: böhmentjeckiska, mährentjeckiska och schlesientjeckiska. Dessa används ej i skrift.
Språket innehåller många lånord från tyskan.
Tjeckiskan är likt andra slaviska språk ett flekterande språk, rikt på böjningsformer, medan däremot ordföljden är ganska fri. Böjningsreglerna är komplexa, och floran av allomorfer rik. Substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord deklineras i sju kasus efter ett antal deklinationsmönster. Verb konjugeras och adverb kompareras.
Tjeckiskan använder sig av följande kasus:
Förutom att kasus naturligtvis bestäms av ordets funktion i satsen, så styr även prepositioner kasus. Detta innebär att en given prepositions rektion (eller prepositionsobjekt) måste ta ett eller ett fåtal givna kasus. Även numerus kan spela roll i kasustilldelningen.
Tjeckiskan har förutom singularis och pluralis även rester av dualis i numerussystemet. Dualis används dock enbart för naturliga par, i huvudsak parade kroppsdelar, såsom händer och ögon.
Genussystemet i tjeckiskan omfattar: maskulinum levande, maskulinum icke-levande, femininum och neutrum. Observera att trots att enbart maskulinum skiljer på levande och icke-levande, så innehåller det tjeckiska ordförrådet många ord för levande saker som inte anses vara maskulina.
Ordföljdens huvudsakliga roll är att fördela tema och fokus i satsen, jämför:
Tjeckiskan är rik på konsonantkombinationer, och även syllabiska konsonanter (l och r). Det fonologiska systemet omfattar även ř, ett fonem som det har hävdats är unikt för språket.
|
|||||
