 |
Denna artikel anses undermålig och behöver kvalitetskontrolleras för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
Terrorism är det systematiska användandet av terror, specifikt som ett sätt att utöva tvång.[1] Det finns ingen internationellt erkänd definition på terrorism.[2][3] De vanligaste definitionerna på terrorism inkluderar bara de handlingar som har som syfte att skapa skräck (terror), utförs på grund av ett ideologiskt mål (i kontrast till en ensam attack) och en uppsåtlig inriktning mot, eller att bortse från civila personers säkerhet. Vissa definitioner inkluderar också olagliga handlingar gällande våld och krig. Historien i sådana konflikter indikerar att oavsett position, hur extrem den än är, så använder organisationer inte "terrorism" för sin politiska effektivitet;[4] och terrorism kan således ses som en typ av icke-konventionell krigsföring eller psykologisk krigsföring. Ordet är politiskt och emotionellt laddat,[5] och detta ökar svårigheten för att ge en precis definition. En studie från 1988 utförd av USA:s armé visade att över 100 definitioner av ordet "terrorism" har använts.[6] En person som praktiserar terrorism kallas för terrorist. Konceptet terrorism i sig är kontroversiellt eftersom det ofta används av stater för att avlegitimera politiska motståndare, och därmed legitimera statens eget användande av terror mot dessa motståndare.
Terrorism har använts av en bred skara politiska organisationer för att genomföra deras mål; både högerinriktade och vänsterinriktade politiska partiet, nationalistiska, religiösa, revolutionära grupper och regeringar.[7]
Även om terrorism är kriminellt i nästan alla länder i världen, så refererar terrorism till ett fenomen som inkluderar den faktiska aktionen, de ansvariga för terrorismen och deras motiv.
Innehåll |
Terrorism förknippas oftast med små grupper eller nätverk utan formell makt. En del anser också att definitionen kan appliceras på staters avsiktliga angrepp mot civila personer eller institutioner (till exempel att under pågående krig föra en etnisk eller social rensning), vilket enligt denna definition kallas för statsterrorism (se även genocid). Begreppet är mycket omstritt och politiskt kontroversiellt,[8] det finns i dagsläget ingen definition som är allmänt vedertagen.
Termen terrorism och terroristbrott introducerades den 27 januari 1977) som en juridisk term,[källa behövs] och fått populariserad innebörd på senare tid, efter att USA förklarat "krig mot terrorismen". Inom EU har man enats om Europeisk konvention om undertryckande av terrorism (European Convention on the Suppression of Terrorism) (1977) och TREVI-systemet (1976)[9] för samarbete mellan europeiska länder (från början gällde fördraget den Europeiska gemenskapen och senare utökad för hela EU). Numera definieras samverkan mot terrorismen genom den tredje pelaren i Maastrichtfördraget (1992). Ett annat steg för samverkan mot terrorismen var Tokyo-konferensen (1986) som hade som mål att introducera Sovjetunionen i det internationella samarbetet mot terrorismen.
I Europa har Irländska republikanska armén (IRA) i Storbritannien och Nordirland samt Baskiska separatiströrelsen (ETA) i Spanien fört sin politiska kamp med hjälp av terrorism.
Även attentat utförda av religiösa sekter, till exempel japanska Aum shinrikyo som spred saringas i Tokyos tunnelbanesystem 20 mars 1995, räknas i normalfallet som terrordåd. Detta även om det politiska syftet varit något oklart.
En terrorgrupps motiv och syfte med en aktion varierar brett. Den numera upplösta västtyska Röda armé-fraktionen hade som mål att genom terror medverka till en ökad statlig repression och på så sätt få arbetarklassen att mobilisera. Spanska ETA har som mål att skapa en självständig baskisk stat. Den mest kända och omdiskuterade terrorgruppen, al-Qaida, har som mål att befria den muslimska världen från icke-islamiskt inflytande. Numera är al-Qaida en plattform och inte en hierarkiskt uppbyggd organisation. De olika terrorcellerna saknar gemensam administration och ledarskap och har inte samma finansiärer.
Efter terrorattackerna den 11 september 2001 mot USA inleddes ett USA-lett krig mot terrorismen; USA:s president George Bush har själv refererat till kriget som ett "korståg mot terrorismen". Uttalandet har senare kritiserats av muslimska länder som är allierade med USA och stödjer kriget mot terrorismen, men som anser att ordet korståg var olämpligt. Kriget riktar sig inte bara mot terrororganisationer men även påstådda stödjande stater, sk "skurkstater". Kriget mot terrorismen använder sig även av preventiva åtgärder som internationellt ses som kontroversiella.
Terrorism kan indelas på olika sätt, vanligast är en indelning som utgår från organisationerna och deras mål:
Man kan också dela in efter den grundläggande ideologin: nationell terrorism, religiös terrorism, rasistisk terrorism (nazism), högerterrorism (högerextremism), vänsterterrorism (vänsterextremism), anarkistisk terrorism eller liberal terrorism (Robespierres "skräckvälde" 1793).
På senare tid har det även diskuterats om informationskrigsföring (av engelska information warfare) skulle vara en terrorinriktning, vilket antyder en indelning som utgår från metoden.
Uppstår vanligast på grund av politiska och sociala konflikter. Aktionerna verkar inom de nationella gränserna.
Inom Sverige finns knappast någon gruppering som använder så mycket våld att de kan klassas som terrorister. Säkerhetspolisen anser främst två politiska grupper utgöra ett hot: vit makt-miljön och autonoma miljön.[10] I dessa finns grupper, individer och nätverk som är beredda att använda våld, hot eller tvång för att nå politisk vinning eller hindra enskilda individer från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Exempel på en grupp i vit makt-miljön som begått våldsbrott är Svenska motståndsrörelsen. Exempel på en grupp i autonoma miljön som begått våldsbrott är Antifascistisk aktion.
Även om vit makt-miljön och autonoma miljön inte utgör ett allvarligt hot mot demokratin så hindrar de enskilda personer från att utöva sina lagstadgade fri- och rättigheter och kan också utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Användningen av våld och olagliga metoder har ökat de senaste åren.[11]
Uppstår liksom nationell terrorism oftast på grund av politiska och sociala konflikter, men aktionerna riktar sig även utanför de nationella gränserna. för att orsaka skada som gynnar gruppens intressen.
Huvudartikel: Statsterrorism
Statsterrorism är en term som avser terrorism som styrs eller har sitt ursprung från en statsledning, det vill säga att en stats regering arrangerar terroristdåd eller stödjer terroristgrupper verksamma mot den egna eller andra länders befolkningar. Denna typ av terrorism är den utan jämförelse vanligaste genom historien.[källa behövs] Också om termen normalt används om terrorhandlingar skilda från egentligt krig, passar många aktioner inom krigföring allmänt in på terrorismdefinitionen. Exempelvis de tyska reaktionerna på angrepp från motståndsrörelser under andra världskriget, som exempelvis kunde innebära avrättningar av slumpvis valda civila, är terrorism om man inte enkom undantar sådant från definitionen.
Seloterna brukar utnämnas till historiens första terrorister. Vid tiden för Kristi födelse kämpade de mot det romerska imperiets ockupation. En annan tidig form av terrorism var grupper av muslimska assassiner, som var starkt inspirerade av seloterna.
Under 1970-talet blev terrorismen en vardagsvara genom tyska Röda armé-fraktionen (Baader-Meinhof-ligan), IRA, ETA och PLO.
Efter att terrorismen minskat i omfattning under 1990-talet, inträffade den 11 september 2001 ett av tidernas mest mediala och uppmärksammade terroristdåd, då fyra passagerarflygplan kapades, varav två flögs rakt in i World Trade Center i New York och ett flögs i Pentagon; uppemot 3000 människor miste livet. En majoritet av kaparna var dock saudiarabiska medborgare. Usama bin Ladin och hans terroristnätverk al-Qaida har blivit utpekade som terrorangreppets hjärna.
Terroristorganisationer är organisationer som använder sig av våld mot civila för att uppnå sina politiska mål. En "arbetsdefinition" som används av FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) är "det systematiska utnyttjandet av illegitimt våld, av icke-statlig, substatlig aktör, eller statlig aktör som använder 'klienter' (statsstödd terrorism) för att uppnå vissa specifika mål. Dessa mål kan vara politiska, sociala eller religiösa beroende på gruppen i fråga. Terrorismen blir internationell när dådet utförs utanför de gränser som definierar en specifik grupps/individs ursprungsland, eller när medborgare från samma ursprungsland utgör mål för terrorn och dådet utförs i ett tredje land".
Uttrycket "en mans terrorist är en annan mans frihetskämpe" brukar användas för att rättfärdiga terrorism. Även om en titulerad frihetskämpe med rätta kan kalla sig just "frihetskämpe", utesluter det inte att han använder sig av terrordåd för att sätta skräck i etablissemanget och befolkningen för att nå sina mål. Man kan därför göra skillnad på medel (terrordåd) och den moraliska bedömningen av utföraren utifrån hans politiska mål (terrorist eller frihetskämpe). Ett terrordåd är ett terrordåd oavsett vem som utför den.
Eftersom våld som påtryckningsmetod i politiska sammanhang är vanligt stämmer definitionen ovan in på väldigt många organisationer. Huruvida man klassar en organisation som terroristorganisation eller inte är oftast en subjektiv bedömning. Den som har makten har också tolkningsföreträdet. Nelson Mandela och ANC utpekades i alla år som terrorister av den sydafrikanska rasistiska vita regimen (se apartheid), likaså kallade de tyska nazisterna under andra världskriget alla i franska folkets motståndsrörelse för terrorister. En definition av "terrorist" som alla är överens om existerar inte.
