Outils :Vous avez un site web ? Un blog ?
Technorati reactions rencontre |
Socialtjänstlagen (2001:453) utgör grunden för socialtjänstens verksamhet i Sverige.
Innehåll |
Lagen trädde i kraft 1982 och innebar en i grunden förändrad syn på människor i behov av hjälp. Socialtjänstlagen ersatte de tidigare vårdlagarna - barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen. Socialtjänstens inriktning ändrades från att vara överordnad och kontrollerande och skulle nu i förhållande till den enskilde vara serviceinriktad och hjälpande. (Nordström & Thunved, 2005).
Lagen är en så kallad ramlag som ger varje kommun stora möjligheter att utforma sin verksamhet efter skiftande behov. Lagens första paragraf, portalparagrafen, anger de övergripande mål och värderingar som styr verksamheten.
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
Socialtjänsten ska under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.[1]
När åtgärder rör barn ska kommunen särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.[4]
Lagen ger inte kommunerna någon rätt att använda tvång. Tvång i samband med missbruk regleras av 2 och 4 § Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).[5]
Tvångsvård av ungdomar regleras av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).[6]
Dessa två lagar är socialtjänstens enda verktyg för att bereda någon tvångsvård. Socialtjänsten kan i akuta situationer göra omedelbara omhändertaganden men besluten omprövas alltid av länsrätten inom en vecka efter beslutet.[7] Om beslutet inte har underställts länsrätten inom en vecka, upphör omhändertagandet.
Grundreglen är att vistelsekommunen har ansvaret.[8]
Att avgöra vilken kommun som är vistelsekommun är inte enkelt och detta leder ofta till tvister. En konsekvens av vistelsebegreppet är att om en person som tex har hemtjänst åker på semester till grannkommunen så är det nu grannkommunen som ska tillhandahålla hemtjänsten i sommarstugan.
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självständigt liv.[11]
Detta innebär att den som har behov av hjälp för att uppnå en skälig levnadsnivå och inte kan få hjälp på något annat sätt har rätt till bistånd av kommunen. Detta bistånd omfattar till exempel äldreomsorg, missbruksvård och ekonomiskt bistånd.
Avslagsbeslut kan överklagas till länsrätten genom förvaltningsbesvär.[14]
Överklagandet ska vara skriftligt och lämnas eller sändas till den beslutande myndigheten - inte till länsrätten - inom tre veckor.
Överklagandet ska innehålla uppgift om vilket beslut man överklagar, vad i beslutet man vill ha ändrat samt motivering.
Alla inom socialtjänsten arbetar under ansvarsfrihet vilket innebär att ingen person tar ansvaret för felaktiga beslut och eller felaktig behandling. Detta innebär att om de anställda inte följer de reglerna så kan den kommun där detta sker få böta men inte den anställde. Detta gör att det saknas ansvar för tagna beslut.
Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten.[15]
Nordström, C. & Thunved, A.: De nya sociallagarna, Norstedts juridik, Stockholm 2005.
rencontre