Pronomen är en mångsidig ordklass som trots att den bara innehåller ett fåtal ord är mycket betydelsefull i språket.
Det är svårt att ge en entydig definition av vad som utgör ett pronomen, och gränsdragningen mot andra ordklasser (till exempel adjektiv och räkneord) varierar i den grammatiska traditionen. Ett karakteristiskt drag är att ett pronomen i sig självt inte särskilt betydelsebärande, utan får sin betydelse av sammanhanget. Trots att det finns färre än 200 pronomen i svenskan utgör de mellan 10 och 25 procent av vanlig text.[1] I elfte upplagan av SAOL finns bara 69 pronomen upptagna som lemman. De förekommer oftare i talspråk än i skriftspråk. I skriven text är andelen pronomen ofta omvänt proportionerlig mot andelen substantiv: få substantiv innebär många pronomen, och omvänt.
Innehåll |
Pronomen kan uppdelas efter sin funktion och böjning eller efter sin betydelse. Om man ser till funktionen finns två större undergrupper: substantivistiska och adjektivistiska pronomen. Substantiviska pronomen kan stå som ensamt huvudord i en nominalfras, och liknar därmed substantiv. I denna funktion ersätter de ett substantiv eller egennamn (jfr lat. pro nomen, "istället för namn"): "Det (=flygplanet) störtade". Adjektivistiska pronomen kan användas som attribut till substantiv, och liknar därmed adjektiv: "Inga passagerare överlevde".
En annan uppdelning handlar om betydelse. Enligt denna klassifikation kan ordklassen indelas i fyra undergrupper: bestämda (definita), frågande (interrogativa), kvantitativa och relationella pronomen. Definitionerna varierar mellan olika grammatikor, och många pronomen kan tillhöra flera olika undergrupper (till exempel kan den både fungera substantivistiskt som ett personligt definit pronomen och adjektivistiskt som ett demonstrativt pronomen). Ordet som har traditionellt setts som ett relativt pronomen, men hanteras i Svenska Akademiens språklära som en subjunktion.[2]
I Svenska Akademiens språklära finns följande indelning:
| Betydelsegrupp | Adjektivistiska (kongruensböjs) | Substantivistiska (kan vara ensamt huvudord i nominalfras) | |
|---|---|---|---|
| Bestämda (definita) | Personliga | jag, du, han, hon, den | |
| Possessiva | min, din, er, eran (talsp.), vår, våran (talsp.) | ||
| Demonstrativa | denne, denna, (demonstrativt) den | ||
| Reflexiva | sin | sig | |
| Reciprokt | varandra | ||
| Relativa | vilken, vars, vad | ||
| Interrogativa | vilken, vilkendera, hurdan | vem, vad | |
| Kvantitativa | Totalitetsbetecknande | all, samtlig, båda, bägge, hel | alltihop, alltsammans, allting |
| Distributiva | varje, varenda, vardera, var och en, var | ||
| Generaliserande | man, vilken/vem/vad/hurdan som helst | ||
| Myckenhetspronomen | många, fler, flest, få, färre, mycket, mer, mest, lite, föga, mindre, minst | ||
| Obestämd artikel | en, endera | ||
| Allmänt obestämda | någon, åtskilliga, somlig, viss, en del, en och annan | ||
| Nekande | ingen | ingenting, ingendera | |
| Relationella | Jämförande | annan, övrig, samma, sådan, dylik, likadan | |
| Ordnande | första, sista, nästa, förra, bortre, främre, inre, yttre, övre, nedre, undre, högra,vänstra, norra, östra, södra, västra | ||
| Framhävande | själv, egen, enda | ||
Bestämda eller definita pronomen betecknar något som är unikt i en viss text eller situation. Betecknandet sker genom att något pekas ut i situationen (deiktiska pronomen), eller genom tillbakasyftning på något som förekommit tidigare i texten (anaforiska pronomen). Exempel på ett utpekande pronomen är jag eller du, där ordet alltså pekar ut något som är unikt i världen. Tillbakasyftande bestämda pronomen kan bara förstås i samband med den aktuella texten:
Till denna grupp räknas även fristående bestämd artikel:
Till denna grupp hör pronomen som används i frågor som handlar om identitet eller egenskap:
Kvantitativa pronomen är en omfattande grupp som anger antal eller totalitet, till exempel många och ingen:
Hit räknas även den obestämda artikeln en:
Kvantitativa pronomen påminner syntaktiskt och betydelsemässigt mycket om räkneord.
Relationella pronomen används för att beteckna något som står i relation till något annat:
Själva ordet "pronomen" kan i plural böjas "pronomina" eller "pronomen". Denna artikel använder det sistnämnda alternativet.
Se även ordet "pronomen" på svenskspråkiga Wiktionary.| Indelning efter ordklass | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Adjektiv | Adpositioner | Adverb | Artikel | Infinitivmärke | Interjektioner | Konjunktioner och subjunktioner | Particip | Pronomen | Räkneord | Substantiv | Verb | Verbpartiklar | |||||
| Ord som har något gemensamt | Indelningar efter andra kriterier | ||||
| Uttal | Skrift | Skrift och uttal | Betydelse | Historia | Arvord | Antonymer | Avledningar | Exonymer | Lånord | Noaord | Nyord | Retronymer | Sammansatta ord |
| Homofoner | Homografer | Homonymer | Synonymer | Kognat | |
