Från Wikipedia
Nominativ är det kasus som anger subjektet i en sats. I svensk grammatik benämns ofta substantivens grundform, vilken också används för fler syntaktiska funktioner - inklusive objekt, som nominativ. I äldre stadier hade svenskan en särskild, med ändelse markerad nominativ. Om ett av kasusen i ett språk med flera sådana är omarkerat (får ingen ändelse eller motsvarande), brukar det ofta vara nominativ. I vissa språk är det ackusativ. Slutstavelsen -er i vissa svenska adjektiv, exempelvis fager och tapper, är ursprungligen en nominativändelse, men ingår nu i rotmorfemet.
[redigera] Nominativändelser i olika språk
(ej komplett för alla listade språk)
- Färöiska: -ur
- Fornsvenska: -er
- Isländska: -ur, -a?
- Västgötska: -er
- Latin: -a, -us, -um, -s (singularis); -ae, i, -a, -es, -us (pluralis)
- Litauiska: -as, -is, -ys, -a, -ė, -i, -us, -ius, -uo (singularis); -ai, -iai, -os -ės, -ios, -ys, -ūs (pluralis)
- Ryska: -й, -ь, -ы, -и, -а́, -я́, -o, -e -я, -a, -eна́, -epи
- Urgermanska (rekonstruerat): -az -iz -uz -ōn (singularis) -ōs -ijiz -auz -ōz (pluralis)
- Urindoeuropeiska (rekonstruerat): -s -Ø -m? -os? -om? (singularis) -h1e -ih1? -oh1u? (dualis) -es -(e)h2 -ōs? -Ø? (pluralis)
Nominativ - Läsvärd artikel
Nominativ - Utvald artikel
