Kasus

Från Wikipedia

För det rättsvetenskapliga begreppet, se casus.

Kasus är en grammatisk kategori för nomen (substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord och particip), som markerar dessas funktion i satsen.

I första hand gäller det substantiv och pronomen samt substantiverade former av övriga nomen, men i många kasusspråk kongruensböjs adjektiv, räkneord och adjektiviskt använda particip alltid med huvudordet. Allra vanligast är denna kasuskongruens hos språk där adjektivattribut i allmänhet placeras efter huvudordet.

Kasus ses traditionellt som en böjningskategori, men eftersom flera kasus får substantiv att fungera som adverbial, kan det i en del fall betraktas som avledning. Vissa lingvister delar in kasus i rent grammatiska (företrädelsevis nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, partitiv, ergativ, absolutiv och vokativ) och adverbiella (till exempel instrumentalis). Från de senare kan lokalkasusen (inessiv, ablativ, lokativ m.fl.) urskiljas som en särskild grupp.

[redigera] Svenska språket

På frågan om hur många kasus svenskan har kan svaret bli allt från 0 till 3.

• Tre kasus anser den som tycker att man förutom till substantiv också skall se till kategorin personliga pronomen, i vilken särskilda objektsformer finns. Nominativ är då subjektsformerna ("jag", "du" etc). Som genitiver räknas de possessiva pronomina ("min", "din" etc). Slutligen räknar man objektsformerna ("mig", "dig" etc) som "objektskasus".
• "Två kasus", säger den som anser att de personliga pronomina inte bör räknas, eftersom de är så få, men som anser att substantivens s-former är genitivkasus (och de s-lösa formerna nominativ eller "grundform"). Detta är traditionellt den vanligaste och mest utlärda ståndpunkten.
• "Ett kasus" kan den säga, som anser att s-formerna är genitiv, men att de s-lösa formerna helt enkelt är kasuslösa former. Andra som säger att svenskan har ett kasus anser att s-formernas s inte är en kasusändelse utan en klitisk partikel. De anser då också att den form som finns (med eller utan s) är ett kasus (det enda). Om man anser att s-formernas s inte är en kasusändelse utan en klitisk ("påhängd") partikel, vilket blivit en populär åsikt bland lingvister på senare år, menar man att uttryck som "astronomerna i Uppsalas förening" är korrekt svenska, eftersom de förekommer och har blivit tämligen accepterade. Här borde "astronomerna" vara det ord som får ett s om det är en kasusändelse. Formuleringar av detta slag har emellertid traditionellt ansetts vara felaktiga (åtminstone i skriftspråk, som ju ofta får representera den "riktigaste" språkformen). Man har ansett att exempelvis uttrycket ovan bör skrivas "astronomernas i Uppsala förening" eller omskrivas med preposition. Om och i så fall när den förra formuleringen blev "riktig" svenska är naturligtvis svårt att säga. En annan möjlig anledning att trots allt ännu anse att s-ändelsen är ett kasussuffix är dess etymologi.
• "Inga kasus" säger andra bland dem som anser att s-formerna inte är genitiver. Dessa anser då att det med bara en kategori kvar inte är meningsfullt att kalla den kasus.

Svenska akademiens grammatik anno 2004 uppger att genitiven är ett kasus i svenskan.

Kasus fanns i fornsvenskan men återfinns under 1500-talet endast som kasusrester i skrift.

[redigera] Indoeuropeiska språk

Det ursprungliga indoeuropeiska språket anses ha haft åtta kasus: nominativ, ackusativ, dativ, genitiv, lokativ, ablativ, instrumentalis samt vokativ. Många av kasusändelserna anses ha uppkommit genom att pronomen eller postpositioner från äldre språkformer "vuxit fast" vid sina huvudord.

[redigera] Finsk-ugriska språk

Av urindoeuropeiskans kasus lokativ och ablativ ser man tydligt att kasus kan uttrycka funktioner som exempelvis svenskan uttrycker med hjälp av prepositioner. Detta är ännu tydligare hos de riktigt kasusrika språken, bland annat många i den finsk-ugriska familjen, där exempelvis finskan har 18 kasus och ungerskan 22 stycken.

[redigera] Några exempel på finska

• inessiv: autossa = i bilen
• elativ: autosta = ut ur bilen
• illativ: autoon = in i bilen

[redigera] Kasus eller inte?

Ibland är språkbeskrivarna oense om hur många kasus ett visst språk har. Det kan bero på åtminstone två faktorer:

• Ett visst kasus är begränsat till ett fåtal ord och är inte längre produktivt, dvs kan inte markeras på nya ord, varvid de kvarvarande ordformerna kan betraktas som egna ord, vanligen adverb. I svenskan är ingen oense om att dativformer som lagom och stundom har blivit rena adverb.
• Affixet för ett kasus har blivit vad som snarast är att betrakta som en klitisk partikel. Tecken på det kan vara att en ändelse hamnar på ett annat ord (och endast där) i nominalfrasen än huvudordet. Det faktum att svenska språkbrukare idag formulerar sig "Kungen av Thailands häst" snarare än "Kungens av Thailand häst" gör att genitiv ifrågasätts som kasus i svenskan. I mariska fästs modalisändelsen idag oftast på ord som redan är markerade för ett annat kasus, nämligen illativ, vilket gör att många anser att modalis inte är ett kasus i språket. Andra ser kombinationen illativsuffix+modalissuffix som ett morfem, varvid modalis av dem kan anses vara mariskt kasus.

[redigera] Lista över kasus med exempel på språk där de förekommer

(Ej komplett)

Kasus - En savoir plus

• Encyclopédie Recherche.fr - Kasus

Rencontre Kasus - Articles à  la une

• Assurance - Kasus
• Tf1
• Wii
• Kondensering
• M.%C3%B6.h.
• Filip_M%C3%A5nsson
• Geografi
• Wikipedia:Stubbar
• Banque - Kasus
• Lingerie rencontre
• Immobilier
• KeySize - Kasus
• Referencement
• Ipod
• Love - Kasus union
• Téléphone portable
• Bourse
• Rencontre
• Voyage
• Kasus