En karack (från franska carraque, tidigare stavning även karrek) var ett handelsfartyg som hade två eller tre master. Ibland riggades storbåtens latinsegel upp på akterkastellet ännu som en fjärde mast; det blev på stora karacker så småningom en fjärde mast. Karacken utvecklades i medelhavsregionen under 1400-talet. Karacken förde vanligen ett eller två råsegel på stormasten, ett på fockmasten och latinsegel på mesanmasten i aktern; med tiden blev seglen på större karacker flera. Under bogsprötet fördes på större karacker ännu ett råsegel, blindan. Skrovet var starkt rundat och hade en konvex, nästan lodrät stäv och en platt akter.
Namnet karack tros komma från arabiskan över latinet och franskan.
Under 1500-talet började galjonen tränga ut karacken som den vanligaste stora skeppstypen.
