Hanns-Martin Schleyer, född 1 maj 1915 i Offenburg, Tyskland, död (mördad) 18 oktober 1977 nära Mulhouse, Frankrike, var en tysk jurist, industriledare, ordförande för arbetsgivarföreningen.
Schleyer hade ett förflutet som medlem av SS (1933) och Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) (1937). Han uppnådde graden SS-Untersturmführer (motsvarande löjtnant).[1]
Företrädare för RAF har under lång tid påstått att Schleyer var nära medarbetare till Böhmen-Mährens riksprotektor, SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich (1904-1942) och benämnt honom som ”Heydrichs högra hand”. Denna uppgift har dock slutgiltigt vederlagts av den tyske historikern Lutz Hachmeister som genom bland annat arkivforskning har kunnat konstatera att Schleyers huvudsakliga arbete i Prag inleddes när Heydrich redan var död.[2]
Efter andra världskriget gjorde Schleyer karriär inom Daimler-Benz. Schleyers nazistiska bakgrund provocerade Röda armé-fraktionen, som 5 september 1977 kidnappade honom vid en spektakulär aktion i Köln vilket blev starten för de händelser som går under namnet Deutscher Herbst. När de fängslade RAF medlemmarna Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe hittades döda i sina fängelseceller och Irmgard Möller allvarligt skadad den 18 oktober, mördades Schleyer. Hans lik påträffades senare i bagageutrymmet på en bil i franska Mulhouse. Den före detta RAF-medlemmen Peter-Jürgen Boock pekade 2007 ut Rolf Heißler och Stefan Wisniewski som Schleyers mördare.[3]
Denna artikel om en person med huvudsaklig anknytning till Tyskland är bara påbörjad. Hjälp till genom att fylla i mer!