Friherre (tyska Freiherr) är en adlig titel som också benämns friherrlig värdighet. Benämningen uppkom på 1000-talet inom det Tysk-romerska rikets feodalväsende och betecknade då en läntagare, en "frei herr" direkt lydande under kejsaren. Närmaste internationella motsvarighet, utanför det tysktalande området, är baron.
I Sverige är friherrlig värdighet den näst högsta adliga värdigheten efter greve, men i rang före adliga och kommendörsätter. Titeln infördes vid Erik XIV:s kröning 1561. Under åren 1625–1902 introducerades 406 friherrliga ätter. År 1991 fortlevde 124 av dessa, varav 9 är utgångna på svärdslinjen.
I Sverige tituleras en friherre muntligt baron, men hans hustru alltid friherrinna. Baron är en titel som egentligen saknas i Sverige, eftersom den bara används i talspråk, men det existerar ett svenskt baroni, Baroniet Adelswärd på huvudgården Adelsnäs i Östergötland.
År 1664 fanns i Sverige omkring 13 grevliga och friherrliga familjer. Drottning Kristina dubbade under sin 10-åriga regering omkring 50 friherrar, bland dem följande:
