Arbetsmiljö avser förhållandena för arbetstagare på en arbetsplats. Från början var en förbättring av den fysiska arbetsmiljön lagstiftningens huvudsyfte, det vill säga att man skulle inte riskera att utsättas för allvarliga skador eller att avlida på grund av dåliga arbetsförhållanden. I och med 1977 års reform av arbetsmiljölagstiftningen i Sverige omfattar det arbetsmiljörättsliga regelverket även arbetstagarnas psykiska hälsa och välmående, så kallad psykosocial arbetsmiljö.
Arbetsgivaren har det huvudsakliga ansvaret för arbetsmiljön, men även arbetstagaren har ett ansvar som innebär att han eller hon exempelvis är skyldig att använda föreskriven skyddsutrustning. På en arbetsplats där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts skall också skyddsombud utses. Skyddsombuden utses antingen av den lokala arbetstagarorganisationen (fackklubb) som brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren eller, om sådan saknas, av arbetstagarna. Skyddsombudets uppgift är att kontrollera arbetsmiljön och rapportera brister. Skyddsombudet har så kallad stoppningsrätt vilket innebär att i de fall skyddsombudet anser att ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv och hälsa och förhållandena inte genast kan förbättras genom kontakt med arbetsgivaren, kan skyddsombudet bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på att arbetsmiljöverket tar ställning i ärendet. Därefter kan arbetsgivaren få vänta på att arbetsmiljöverket säger sin mening i saken.
Innehåll |
I Sverige finns det två sätt att certifiera en organisations arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöverkets föreskrifter Systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, och standarden Ledningssystem för arbetsmiljö SIS-OHSAS 18001, en del av OHSAS 18000-serien.
